Rädsla är något ingen vill känna. Jag vet – jag har varit där. Jag har upplevt den där förlamande känslan som kryper in överallt och tar över både kroppen och tankarna. I perioder kände jag mig så ensam och desperat att jag nästan inte ville leva längre.

För mig började allt med tinnitus. Det var inte ljudet i sig, utan rädslan för att det skulle bli värre, som höll mig fången. Jag letade efter ett sätt att hitta känslan av lugn, och någonstans på vägen hittade jag attraktionslagen. Jag började inse att jag faktiskt kunde påverka hur jag mådde – genom mina tankar och min syn på livet.

Det tog tid. Lång tid. Att bli av med en rädsla är inte alltid något som händer över en natt. Men sakta började jag märka små förändringar. När jag arbetade med mina tankar – inte bara kring tinnitusen utan kring livet i stort – började jag känna en förändring. Det gav mig hopp.

Tigern bakom mig

Jag blev bättre på att förändra mina känslor, starkare, mer självsäker och började se det mesta ur ett positivt perspektiv. Men rädslan fanns ändå kvar i bakgrunden.

Jag visste att den satt i mina tankar. Jag visste att risken att det skulle bli värre var minimal. Men min hjärna hade lärt sig att vara på ständig vakt. Jag var som en gaspedal som aldrig kunde släppas helt. Det räckte att en mygga nös för att jag skulle hoppa högt i luften.

Jag gav aldrig upp min övertygelse om att rädslan bara var i mina tankar. De oroliga tankarna blev svagare med tiden, men de fanns där – som en tiger som andas mig i nacken, redo att anfalla när som helst. Tröttande, minst sagt, men också på ett märkligt sätt stärkande. Jag är väldigt fokuserad, och när jag bestämt mig för något ger jag mig aldrig. Så jag fortsatte min resa mot att bli fri.

Vändpunkten

Jag provade behandlingar, visualiseringar och lärde mig mer om hur vår hjärna fungerar. Steg för steg lärde jag mig att slappna av lite mer. Med kunskap kom en känsla av trygghet – åtminstone för mig.

Men det jag inte insåg då var att min kropp, efter så många år av spänning och oro, också behövde läka. Mitt nervsystem var för utmattat och stressat för att kunna återhämta sig helt genom att endast förändra mina tankar.

Att träffa en kvinna som specialiserat sig på att hjälpa människor med långvarig stress blev vändpunkten. Jag fick kosttillskott, renade min överbelastade lever, och lite i taget började min kropp slappna av. När den gjorde det, kom sakta men säkert en känsla av inre lugn. Jag kände tacksamhet och glädje på ett sätt jag inte gjort på många år.

Ett år senare...

Det tog ungefär ett år. Men till slut fanns inget kvar av den där gnagande oron som en gång styrt hela mitt liv.

Och jag vill verkligen säga det här: det räcker inte alltid att bara jobba med tankarna. Det är viktigt, men när kroppen har varit i stress länge måste den också få läka. Det var kombinationen som gjorde skillnaden för mig – kroppen och sinnet, tillsammans.

Idag känner jag en enorm tacksamhet för allt jag gått igenom. För varje steg. För jag vet hur ensam rädsla kan kännas. Men jag lovar – det går att komma ut på andra sidan. Du kan hitta lugn igen. Det kräver tålamod, men det går.

Vad jag lärde mig på vägen

När jag ser tillbaka finns det några saker som gjort störst skillnad för mig:

• Tålamod Det tar tid att läka rädsla – och det är okej.

• Jobba med både sinne och kropp. De hör ihop, och båda behöver läkning.

• Kunskap lugnar. När du förstår vad som händer i hjärnan och kroppen, minskar rädslan.

• Hitta någon som stöttar dig. Du behöver inte klara allt ensam. Att få rätt hjälp kan förändra allt.

.

Vill du ha stöd på din egen resa?

Om du kämpar med rädsla, stress eller oro vill jag att du ska veta att du inte är ensam. Jag har varit där. Jag vet hur det känns när man tror att man aldrig ska bli sig själv igen.

Men det går. Jag hittade vägen tillbaka till lugnet, steg för steg. Idag vill jag gärna dela det jag lärt mig med andra – verktyg, tankesätt och små vardagliga saker som verkligen fungerar.

Om du vill veta mer om hur jag gjorde – skriv till mig på angela(at)angelasheaven.com.

Angela